Följ 13 Day-Baggi valpars äventyr genom livet! Födda 15/12-08


Träningsrapport
29 september 2009, 4:44 e m
Filed under: Day seven, Träning, Uncategorized

Idag var Douglas och jag med på träningen hos Ingela Funck, det var bara Boel & Elva som också deltog. Amelie med Yoshi och Patricia med Sia var upptagna, hoppas de kan vara med snart.
Nåväl, det blir ju kolossalt exklusivt att få träna så här. Som Boel berättade efter första gången, så går Ingela noga tillväga med fotgåendet, lugn, stadga o s v.

Jag vet att jag lätt slarvar med den här basträningen – både Douglas och jag tycker det är roligare att apportera! Men jag ska verkligen lägga manken till och försöka vara noggrann. Ingela påpekade att jag INTE behöver ”peppa” Douglas under fotgåendet (antar att jag är rädd att han ska tycka att det är tråkigt), utan jag ska köra ”vaggvisa” d v s prata tyst, lugnt, sövande … Vi ska också träna vårdade avlämningar hemma på köksgolvet – jo, jag medger att jag slarvat med grunderna. Elva och Boel hade gjort framsteg sedan förra veckan, poängterade Ingela. Trots att Elva höglöper, var hundarna lugna och oberörda av varandra (vi släppte ju inte precis ihop dem!). Det här känns jättespännande och helt rätt för Douglas och mig. Ingela är så lugn, noggrann och pedagogisk. Hennes Pim var med som ett gott exempel på Ingelas träningsförmåga, lugn och fokuserad, totalt avkopplad när inget hände.

douglas m bollHälsningar

Inger & Douglas

Annonser


Vi tänjer gränserna!
26 september 2009, 9:01 f m
Filed under: Day seven, Träning, Uncategorized

Hej!

Igår träffades Jill, Sofia och jag med våra telningar: Benny, Grim och Douglas för en stunds träning i det härliga höstvädret. Tack vare Sofia, som har stor träningsfantasi, gör vi en massa nyttiga övningar. Vi började med att kasta ut en mängd dummies och bollar i ett hörn av den stora vallen. Sedan gick vi tvärs över vallen, cirka 150 m där vi smög ut en pytteliten dummy och en boll, som gömdes i gräset. En stor ganska vit dummy kastades som markering i det invittrade området med småapporterna. Vi som skulle apportera vände oss om och kastaren plockade upp den stora dummien. Hunden skickades ut och hittade en av de små apporterna när han låg kvar i rätt område och letade. Därefter skickades en hund på linjetag upp till de först utlagda apporterna – det gick som på räls, ingen tvekan att ge sig ut över hela den stora vallen.

Därefter backade vi över ett stort, djupt dike och gjorde om markeringsövningen precis som tidigare, men nu med längre avstånd och hopp över diket. Inga som helst problem här heller. Efter markeringen blev det ytterligare ett linjetag upp till de återstående apporterna i det första området.

En introduktion i närsöksträning fick vi också, Jill & Benny samt Sofia & Grim hade redan påbörjat denna träning, vilket Douglas och jag ännu inte gjort.

Som avslutning på denna härliga eftermiddag gjorde vi ytterligare en linjetagsövning med hopp över staket OCH STÖRNINGSMARKERING – visst låter det avancerat! De fick alltså inte ta den kastade markeringen, utan skulle gå på linjetaget först. Det var faktiskt lätt som en plätt för våra talanger! Ursnyggt jobbat.

På egen hand skulle jag aldrig ”vågat” göra sådana här övningar, men ungdomarna växer hela tiden med uppgifterna, de misslyckas aldrig och de tycker själva att allt är så otroligt roligt!

Nu blir det allt svårare att få till träningstillfällen, kvällarna blir fort mörkare, helgerna fyllda med andra aktiviteter, så vi får se när vi kan träna ihop igen – Jill och jag har bokat in en träningsstund på onsdag eftermiddag i nästa vecka.

På tisdag ska Douglas och jag vara med på Ingela Funcks träning med några av de andra syskonen, det ska bli spännande!

boll

Ha det bra allihop!

/ Inger & Douglas



Samtal med Elva i bilen hem från FART-testet
22 september 2009, 8:44 e m
Filed under: Uncategorized

Idag har vi gjort FART-test, och det har varit en fantastiskt intressant och lärorik dag. Tack Håkan och Karina!! Douglas, Bosse, Ozzy, Yoshi och Elva visade alla upp fina egenskaper,  och vi fick värdefulla råd om hur vi ska förvalta guldklimparna.

Jag och Elva pratade lite om hur det hade gått när vi åkte hem.(och ja, jag härmar en annan blogg, men kunde inte låta bli)

Jag: Jaha Elva, hur tyckte du att det gick idag då?

Elva: Vad menar du hur gick det? Jag ÄGDE! Det är väl inte så mycket mer att orda om. Förresten så fick du väl så du teg nu. HA!                                                                            

Jag: Vad menar du nu?  

Elva: Nu kan du sluta gnälla på mig, jag har hört att du har sagt till dina kompisar att jag är skitjobbig, men  Håkan och Karina tyckte jag var en riktig toppenhund.                                               

Jag: Men lilla älsklingen, du vet väl att jag tycker du är världens bästa? Men att du är begåvad, söt och rolig betyder väl inte att du inte är jobbig ibland, det är ju alla valpar.                                         

Elva: Hmmm, ok då. Men glöm inte att jag ÄGDE idag. Och mina syskon också för den delen. Men jag var nog bäst ändå.                                                                                                                                          

 Jag: Ja du var verkligen jätteduktig, men jag tyckte nog att dina syskon var minst lika duktiga. Du var ju till exempel lite rädd för den där hagen, kommer du ihåg det?                                             

Elva: Rädd? Skitsnack. Jag bara tog tillfället i akt att kolla omgivningarna, dummyn låg ju där den låg så att säga. Förresten så hade jag kanske behövt lite mer miljöträning de senaste månaderna, har du tänkt på det?                                  

Jag: Ja, det har jag ju helt missat, ber om ursäkt för det. Men sen tyckte jag att det var kul att se att du tog i så när du skulle bära hem Bläckfisken.                                                                                 

Elva: Ja, den där Håkan försökte hålla emot när jag skulle bära hem den, men jag var mycket starkare. Löjligt.  Sen skojade jag till det lite extra genom att springa ett varv runt publiken med linan, lyckades nästan fälla dom. Väldigt kul om jag får säga det själv.                                                              

Jag: Ja du var verkligen jättestark.                                                                                             

 Elva: Just det. Och en sak till, ska vi säga att du inte skyller på mig i fortsättningen när jag inte gör riktigt som du har tänkt? Håkan och Karina sa att du inte kan det för jag är så himlans bra.      

Jag: Ja du är fantastisk och jag ska aldrig mer skylla på dig. Inte för att jag brukar göra det så ofta, men jag kan lova om du gärna vill.           

Elva: Tummis?                                                                                                                            

Jag: Tummis. Förresten, sen när tycker du att det är så himla viktigt vad jag tycker om dig?        

Elva: Nej det har du rätt i. Jag vet ju ändå att jag är bäst.

//ha de allihop, och lycka till ni som ska göra FART imorgon! //Boel



Hur var första träningen …
16 september 2009, 11:26 f m
Filed under: Uncategorized

Hej!
Igår var det första träningstillfället hos Ingela på Lidingö för några av syskonen – tänk redan 9 månader gamla – och jag är så nyfiken på vad ni gjorde! (Ingela Funck vann ju Unghundsderbyt i år med sin Searover Kits Pim.)
Douglas och jag kunde inte vara med den här första gången, eftersom vi hade en andjakt (Douglas är dock inte med ännu), som jag inte ville missa.
I måndags träffades Jill & Benny, Sofia & Grim samt Douglas och jag för några timmars jättebra träning. Markeringar och lååånga linjetag, vi hoppade över stora, djupa diken och staket – jättekul! De är verkligen urduktiga!
Ha det så bra!
/ Inger & Douglas



jaktsäsong!
10 september 2009, 12:47 e m
Filed under: Uncategorized

Äntligen är jaktsäsongen igång igen! Grim har varit med litegrann på några andjakter, han sitter passiv o kopplad under skyttet (helt lugn o koncentrerad) men får springa fritt när vi gör eftersök. De första gångerna blev det just spring när han släpptes lös, men successivt har det blivit allt mer seriöst sökarbete när han upptäckt att det finns roliga saker (=vilt) i markerna. Han apporterar utan tvekan både dött o skammat vilt och visar en härlig ”will to kill”! Det kan nog bli riktigt bra det här!  🙂

far o son

Grim o Baggi – pappa börjar se liten o tanig ut i jämförelse med sonen!

Träningsmässigt så har vi börjat med lite tecken, lite stopp, lite närsök – m a o grunderna för dirigeringen. Självständigheten verkar det inte vara något fel på så vi koncentrerar oss på kontakt, lydnad o följsamhet (fotgående, fotgående o fotgående ingår i detta). Och markeringar förstås!

 

/Sofia o Grim Grus



En liten rapport om dagsformen
06 september 2009, 6:24 e m
Filed under: Bilder, Day eleven, Träning

Nu var det ett tag sen man skrev nåt, tiden försvinner ju bara iväg! Semester har vi haft, två veckor på Gotland var en välbehövlig vilopaus från vardagen. Vardagen ja, den består mycket av att pussla med jobb på jobbet och jobb hemma, dagmatte, flexledighet. etc för att kunna tillbringa minsta möjliga tid borta från hundarna. Lite stressigt ibland, det medges, men det är det ju värt. Belöningen är ju varje dag när man kommer hem från jobbet (eller tar paus i hemmajobbet), och får gå ut i den fina skogen som jag har utanför huset utrustad med godis, pipa och några smådummisar, och tillsammans med Iris och Elva. Även om Elva fortfarande är en rätt så ”jobbig” hund till vardags (i fredags hade t.ex. min favorittop och hennes fäll finfördelats som straff för att jag kom lite sent hem från jobbet, och jag har ännu inte riktigt fått tillbaka mina långa sovmornar när jag är ledig), så är det så roligt att träna med henne att det väger upp allt annat. Periodvis tränar jag rätt så seriöst, tycker jag själv iallafall, men ibland blir det väl mer kvantitet än kvalitet tyvärr, man kan ju inte vara på topp jämt… Men nåt litet tränat blir det nog i stort sett varje dag.

Fotträningen går i ärlighetens namn inte särskilt bra just nu. Blir mycket tjat och inte sådär lugnt o harmoniskt som man önskar sig. Måste fundera lite och ha nån form av plan där.

När det gäller apporteringsträningen ser det ljusare ut. Tränar en del långa linjetag, närsök och lite höger-vänstertecken. Jätteroligt är det, hon är så full av glädje, självförtroende och målmedvetenhet när hon ger sig iväg, och lika snabbt tillbaka. Hon har dock lätt för att bli lite slarvig med avlämningarna, så där måste man vara petnoga. På sistone har jag även provat några små sök, och det har gått alldeles strålande. Målmedvetet och inte bara en massa tokspring. Idag körde jag t.o.m. med vilt, och hon var helt spontan till min stora glädje, tidigare har det ju krävts en hel del uppmuntran och ibland lite krav för att hon ska greppa dem. Sök ska jag nog inte köra så mycket i fortsättningen, självständigheten finns där ändå tror jag.

Två andjakter har vi varit på. Första gången fick hon följa med ut på efterapporteringen. Hon fattade verkligen ingenting, först tyckte hon allt var allmänt konstigt, sen gav hon sig iväg för att kolla dels varför folk blåste i sina pipor, och dels vad Iris och Baggi gjorde ute i vassen. Lite väl självständig blev hon, så nu blir det inget mer sånt ”springa-hur-som-helst”. Nu i helgen var det dags för jakt igen, och den här gången fick hon vara med och sitta vid sidan under skyttet. Väldigt fint uppförde hon sig, lugnt och uppmärksamt. Hade eventuellt tänkt låta henne hämta något, men det sköts ganska lite och det blev inget bra tillfälle med ”lagom” svårighetsgrad så det fick vara. Men jag var som sagt ändå väldigt nöjd med hennes lugn, och det känns viktigast just nu. Plus att hon när det var klart spontant gick och hämtade änder ur ”högen” som Iris hade hämtat. Första gången hon plockade upp vilt helt på eget initiativ, utan att ha sett det kastas etc.

Som sagt, det är väldigt roligt att träna just nu. Mitt problem är att inte stegra för fort, har gjort det några gånger, och förbannar mig själv varje gång. ”Succéträning” är väl inte alltid så bra, men just nu, som grundträning, är det ju ändå det man ska satsa på, och det måste jag verkligen intala mig. Om vi tränar ihop några av oss och jag får för mig att göra något extra krångligt ”för att utmana lite”, kan ni lova att slå mig då!?



Vad gör NI?
06 september 2009, 12:20 e m
Filed under: Day seven, Träning, Uncategorized

Vi tränar något i stort sett varje dag, under promenaderna blir det många tillfällen till lite fotgående, stadga, markeringsövningar etc.
Igår tog jag fram lite vilt och kastade ut 2 kråkor och 1 mås på vallen härutanför, det var bra vind, d v s en lätt motvind. Jag gick in och hämtade Douglas och bara promenerade lugnt med honom i koppel för att se hur hans näsa var med på noterna (han visste alltså inte att jag kastat ut något). Det tog inte lång stund innan han ivrigt vädrade, då släppte jag honom bara. Han hittade snabbt måsen, tog den tveklöst och levererade snabbt in den. Nu skickade jag ut honom med ”sök”, vilket han tycks förstå nu, han fann snabbt kråka nr 1 – den nosade han bara på och lämnade därhän. Jag gick ut och kastade upp den och då tog han den och kom till mig. Nu hade vi en kråka kvar. Jag lät honom jobba ostört, han använder näsan aktivt och följer fint upp vittringen – och nu tog han utan tvekan upp kråka nr 2.

Kaninen som jag också tagit fram var inte tinad igår, utan jag sparade fågeln tillsammans med den i källaren, där det är rätt svalt. I förmiddags tog jag viltet och Douglas till ett skogsområde, där det var torrt på backen. Douglas kopplades och jag gick och lade ut ett sökområde där jag kunde se alla upptag och att han inte skulle riskera att springa på något mer vilt på väg in. Jag kvackade och lät, så han skulle förstå att något spännande hände.

Douglas gav sig iväg i god fart och fann snabbt första viltet, helt spontana upptag på samtliga vilt och snabbt in med dem, ingen tendens att fortsätta att söka med vilt i munnen, det är ju skönt. Han lämnar av väldigt trevligt, han är mycket positiv i sitt uppträdande, han är förväntansfull men visar ingen stress.

Vi tränar även markeringar och linjetag, igår provade jag för första gången ut-kommando, med en apport bakom honom – han var väldigt fundersam först, men fattade snabbt galoppen.

Här är lite bilder från förmiddagens träning med vilt:

X jakt o träning 008Hmm, ska jag hämta de här …

X jakt o träning 012Full fart in med måsen … rörelseoskärpa!

X jakt o träning 016… och så full fart ut igen …

X jakt o träning 018… över stock och sten …

X jakt o träning 021Där låg kaninen, långt in under granen.

X jakt o träning 022Balanserat, prydligt grepp – fin avlämning – duktig Douglas!

Hur tränar ni, går det bra med vilt? Det vore kul att höra, hoppas att den här bloggen inte tynar bort!

/ Inger & Douglas