Följ 13 Day-Baggi valpars äventyr genom livet! Födda 15/12-08


En liten rapport om dagsformen
06 september 2009, 6:24 e m
Filed under: Bilder, Day eleven, Träning

Nu var det ett tag sen man skrev nåt, tiden försvinner ju bara iväg! Semester har vi haft, två veckor på Gotland var en välbehövlig vilopaus från vardagen. Vardagen ja, den består mycket av att pussla med jobb på jobbet och jobb hemma, dagmatte, flexledighet. etc för att kunna tillbringa minsta möjliga tid borta från hundarna. Lite stressigt ibland, det medges, men det är det ju värt. Belöningen är ju varje dag när man kommer hem från jobbet (eller tar paus i hemmajobbet), och får gå ut i den fina skogen som jag har utanför huset utrustad med godis, pipa och några smådummisar, och tillsammans med Iris och Elva. Även om Elva fortfarande är en rätt så ”jobbig” hund till vardags (i fredags hade t.ex. min favorittop och hennes fäll finfördelats som straff för att jag kom lite sent hem från jobbet, och jag har ännu inte riktigt fått tillbaka mina långa sovmornar när jag är ledig), så är det så roligt att träna med henne att det väger upp allt annat. Periodvis tränar jag rätt så seriöst, tycker jag själv iallafall, men ibland blir det väl mer kvantitet än kvalitet tyvärr, man kan ju inte vara på topp jämt… Men nåt litet tränat blir det nog i stort sett varje dag.

Fotträningen går i ärlighetens namn inte särskilt bra just nu. Blir mycket tjat och inte sådär lugnt o harmoniskt som man önskar sig. Måste fundera lite och ha nån form av plan där.

När det gäller apporteringsträningen ser det ljusare ut. Tränar en del långa linjetag, närsök och lite höger-vänstertecken. Jätteroligt är det, hon är så full av glädje, självförtroende och målmedvetenhet när hon ger sig iväg, och lika snabbt tillbaka. Hon har dock lätt för att bli lite slarvig med avlämningarna, så där måste man vara petnoga. På sistone har jag även provat några små sök, och det har gått alldeles strålande. Målmedvetet och inte bara en massa tokspring. Idag körde jag t.o.m. med vilt, och hon var helt spontan till min stora glädje, tidigare har det ju krävts en hel del uppmuntran och ibland lite krav för att hon ska greppa dem. Sök ska jag nog inte köra så mycket i fortsättningen, självständigheten finns där ändå tror jag.

Två andjakter har vi varit på. Första gången fick hon följa med ut på efterapporteringen. Hon fattade verkligen ingenting, först tyckte hon allt var allmänt konstigt, sen gav hon sig iväg för att kolla dels varför folk blåste i sina pipor, och dels vad Iris och Baggi gjorde ute i vassen. Lite väl självständig blev hon, så nu blir det inget mer sånt ”springa-hur-som-helst”. Nu i helgen var det dags för jakt igen, och den här gången fick hon vara med och sitta vid sidan under skyttet. Väldigt fint uppförde hon sig, lugnt och uppmärksamt. Hade eventuellt tänkt låta henne hämta något, men det sköts ganska lite och det blev inget bra tillfälle med ”lagom” svårighetsgrad så det fick vara. Men jag var som sagt ändå väldigt nöjd med hennes lugn, och det känns viktigast just nu. Plus att hon när det var klart spontant gick och hämtade änder ur ”högen” som Iris hade hämtat. Första gången hon plockade upp vilt helt på eget initiativ, utan att ha sett det kastas etc.

Som sagt, det är väldigt roligt att träna just nu. Mitt problem är att inte stegra för fort, har gjort det några gånger, och förbannar mig själv varje gång. ”Succéträning” är väl inte alltid så bra, men just nu, som grundträning, är det ju ändå det man ska satsa på, och det måste jag verkligen intala mig. Om vi tränar ihop några av oss och jag får för mig att göra något extra krångligt ”för att utmana lite”, kan ni lova att slå mig då!?

Annonser


Vad gör NI?
06 september 2009, 12:20 e m
Filed under: Day seven, Träning, Uncategorized

Vi tränar något i stort sett varje dag, under promenaderna blir det många tillfällen till lite fotgående, stadga, markeringsövningar etc.
Igår tog jag fram lite vilt och kastade ut 2 kråkor och 1 mås på vallen härutanför, det var bra vind, d v s en lätt motvind. Jag gick in och hämtade Douglas och bara promenerade lugnt med honom i koppel för att se hur hans näsa var med på noterna (han visste alltså inte att jag kastat ut något). Det tog inte lång stund innan han ivrigt vädrade, då släppte jag honom bara. Han hittade snabbt måsen, tog den tveklöst och levererade snabbt in den. Nu skickade jag ut honom med ”sök”, vilket han tycks förstå nu, han fann snabbt kråka nr 1 – den nosade han bara på och lämnade därhän. Jag gick ut och kastade upp den och då tog han den och kom till mig. Nu hade vi en kråka kvar. Jag lät honom jobba ostört, han använder näsan aktivt och följer fint upp vittringen – och nu tog han utan tvekan upp kråka nr 2.

Kaninen som jag också tagit fram var inte tinad igår, utan jag sparade fågeln tillsammans med den i källaren, där det är rätt svalt. I förmiddags tog jag viltet och Douglas till ett skogsområde, där det var torrt på backen. Douglas kopplades och jag gick och lade ut ett sökområde där jag kunde se alla upptag och att han inte skulle riskera att springa på något mer vilt på väg in. Jag kvackade och lät, så han skulle förstå att något spännande hände.

Douglas gav sig iväg i god fart och fann snabbt första viltet, helt spontana upptag på samtliga vilt och snabbt in med dem, ingen tendens att fortsätta att söka med vilt i munnen, det är ju skönt. Han lämnar av väldigt trevligt, han är mycket positiv i sitt uppträdande, han är förväntansfull men visar ingen stress.

Vi tränar även markeringar och linjetag, igår provade jag för första gången ut-kommando, med en apport bakom honom – han var väldigt fundersam först, men fattade snabbt galoppen.

Här är lite bilder från förmiddagens träning med vilt:

X jakt o träning 008Hmm, ska jag hämta de här …

X jakt o träning 012Full fart in med måsen … rörelseoskärpa!

X jakt o träning 016… och så full fart ut igen …

X jakt o träning 018… över stock och sten …

X jakt o träning 021Där låg kaninen, långt in under granen.

X jakt o träning 022Balanserat, prydligt grepp – fin avlämning – duktig Douglas!

Hur tränar ni, går det bra med vilt? Det vore kul att höra, hoppas att den här bloggen inte tynar bort!

/ Inger & Douglas